iranska olje börsen

Jag vet inte om alla kan följa mina tankar. I slutändan handlar det om socialingenjörskonst. Att påverka människor i rätt riktning. Att skapa ny kultur.


Till exempel kan du sätta upp en genomtänkt staty i en rondell och se till att det påverkar människor i omgivningen. Det kan handla allt från att de ska köra bil saktare eller tänka i någon annan riktning som är ändamålsenligt i sammanhanget. Det är i slutändan det som det handlar om. Att skapa en fungerande samhälle. Ett samhälle där människorna är lyckliga och lever ett harmoniskt liv. Ett samhälle utan krig och onödigt lidande. Återigen att iscensätta andra världskriget innebar en hel del lidande men det var nödvändigt för det längre perspektivet med fred, harmoni och fungerande samhälle. Lite handlar det kanske om kontroll. Att europa återfick kontrollen över utvecklingen, i det här fallet ifrån illuminati, en finansiell sammanslagning.


Europa återfick kontrollen även om det innebar att lura sina mest patriotiska medborgare in i döden. Att de fick kriga i ingemansland in i sin död. Det var i gott syfte men inte på det sättet som de patriotiska soldaterna hade tänkt sig. Krigets mening var att de skulle bort, neutraliseras och på så sätt möjliggöra en framtid av fred och harmoni. De släpptes lös. Man lät de kriga. Såg till och med att elda de med fängslande tal som matade, i deras egen ögon framstående jag. De beväpnades med vapen och sedan skickades till en front där utgången var givet. Så är det. Resultatet var bra och tjänade deras fosterland men inte på det sätt som de hade föreställt sig.


De sociala ingenjörskonsten fortsätter naturligtvis. De sociala ingenjörerna försöker påverka samhällsutveckligen på rätt sätt och åt rätt riktgning. Hur den här konsten ser ut nu och hur den har utvecklats är kanske inte känt för var och en. Men om vi som sagt anstränger oss kan vi upptäcka detaljer som är del av ett större mönster. Detaljer som är harmoniskt sammanvävda med varandra för att omse förstärka och omse ta ut. Resultatet blir ett harmoniskt samhälle helst i ett omvärldsperspektiv. Sammansättningen i det stora mönstret ser till att de goda krafterna förstärks och de dåliga sidorna försvagas. Man tillsätter, tar bort och förflyttar. Det är i slutändan det, det handlar om. Det handlar om att skapa en perfektion. Ett utveckilng av ett mästerverk under fullständig kontroll.

Egentligen är konflikt mellan etiska grupper inte mer komplicerad än konflikter mellan grannar och enskilda personer. Det kan vara fridfullt och det kan vara mindre fridfullt. Frågan som ställs då är om fridfullheten är resultatet av slumpen eller om den är avhängligt en snillrik plan iscensatt av en grupp personer som tillsammans har suttit ner och i detalj ritat upp och implementerat den!!?? Att anta att den fridfulla verkligheten som folk är vana att ta för givet i de delar av världen där den finns har uppkommit av sig själv är kanske alltför naivt, även om många har svårt att föreställa sig någonting annat. Att det är resultatet av en snillrik projekt som det går att i detalj beskriva är något som ingen säger någonting om. Många gånger har vi inte ens ord för att beskriva det.


Men att det kan uppkomma konflikter mellan olika etniska grupper, det ser vi bara vi öppnar ögonen. Det är en verklighet i många delar av världen som vi kan komma tillrätta med bara vi samarbetar. Det handlar om en ständigt kamp som sätter vår intellektuella förmåga på prov. Fridfullheten kan inte tas för givet utan måste skapas, i tät kontakt och intellektuellt ombyte mellan olika delar av världen, med snillrika och genomtänkta projekt som har återverkningar långt framåt i tiden. Som skapar harmoni och balans. Som gör att människor mår bra, samarbetar och framför allt tycker om varandra. Det är inte möjligt om vissa tycker att de är bättre än andra medan andra tycker att de blir orättvist behandlade. Det lägger inte grunden för någon friktionsfritt samvaro.


Det jag vill säga är att vi kan inte ta fridfullheten som finns för givet och borde visa tacksamhet till de som har en gång i tiden suttit ner och funderat ut hur den fridsamma tillvaro som vi lever i ska bli möjlig.

Att inte bara västvärlden utan världen överhuvudtaget kommit långt, inte bara i tekniskt avseende utan även inom andra vetenskap som kan bidra till de institutioner som har samhället och dess uppbyggande som huvudfråga kan vi utgå ifrån. Att en ledare av ett land med Tysklands kaliber ska vara oförmågen att tänka längre än ett par steg i en specifik fråga är i det ljuset ganska osannolikt om vi tänker efter. De som har ansvaret över samhället och dess relationer i ett omvärldsperspektiv har med andra många viktiga insikter till sitt förfogande inte minst vad människans storhetsvannsinne kan ställa till med och vilka stora vinster man kan uppnå genom att bekämpa det.


I det ljuset och när det gäller invandringen som är framför allt inriktad på vissa specifika länder med både Sverige och Tyskland inräknad, blir det osannolikt att tro att de här vetenskapligt framstående ländernas sammansättning har skapats av annat än ett genomtänkt och kalkylerat plan, avsedd för att tjäna ett syfte.


Ett syfte som förmodligen går ut på att skapa en så oproblematiskt och smärtfri sammansmältning mellan olika befolkningsgrupper. Vi kan titta på hur en sådan smärtfri sammansmältning blir möjlig genom den nuvandrare befolkningssammansättningen bland nordiska länderna. Finland har till exempel nästintill ingen invandring. Finländarna har däremot en tendens att känna sig underlägna Sverige och andra nordiska länder, en tendens som minskar när befolkningssammansättningen i Sverige börjar bestå i stordel av utomeuropeiska invandrare. Trakasserier och hat som många gånger är frukten av underlägsenhetskänslor löses på så sätt enkelt upp och minskar därmed utsikter som kan leda spänningar och i värsta fall krig. Utblickerna för harmoni och fredlig samlevnad ökar betydligt. Alltså, sannolikheten för någonting annat än en genomtänkt och kalkylerat tillvägagångsätt av kunniga samhällsingenjörer som har tillgång till mänskliga insikterna inom många tvärvetenskapliga ämnen inte minst inom psykologi och historia är extremt liten, kanske helt obefintligt. 


Storhetsvannsinne har i alla tider visat sig konstsam och en ödmjuk inställning hade förmodligen löst många konflikter i världshistorien. Jag har nämnt det här viktiga faktorn ett antal gånger i mina senaste inlägg men nämner det igen eftersom det är så pass viktig, avgörande och oifrånkomlig faktor. 

Den glödande tråden i den verklighet som vi lever i är att skapa en så smärtfri och naturlig sammansmältning mellan världens länder som möjligt. Det undanröjer helt enkelt illuminatis möjligheter att kunna agera genom osämja. Om den teorin som jag framförde om andra världskriget stämmer ledde den till en deciminering av illuminatis inflytande, även om mycket pekar på att den fortfarande lever och är kraft att räkna med. En kraft som sprider ondska, allt från politikermord, regioner som sätts i brand till ekonomiskt brottslighet över huvudtaget.


Många av de böcker som jag läser för att kunna skaffa mig en tillfredställande bild av den verklighet vi lever i rör just de här aspekterna. Att det är illuminati som utför de här handlingarna framkommer inte. En sak framstår däremot glasklart. Det krävs research, det krävs nyfikenhet och ibland en gnutta mod för att ens kunna närma sig de här brottslingarna och deras aktiviteter. För att de finns men de syns inte för vår blotta öga. De blir synliga bara när någon närmar sig dem.


Liza Marklunds huvudperson Annika Bengtzon, och Åsa Larssons huvudperson Rebecka Martinsson har de egenskaper som krävs. De är nyfikna och duktiga på att samla information. Annika Bengtzon tar upp trådar som ingen annan lägger märke till och är av naturen modig, ibland för modig för sitt eget bästa kan vi tycka. Men hon gör nytta. Hon visar upp dessa brottlingar som agerar som skuggor, skor sig på andras lidande och allt som oftast kommer undan.


Ibland tvivlar jag på mitt sätt att närma mig verkligheten. Varför gör i så fall inte "andra" författare det? Varför smyger de runt verkligheten som katten går runt het gröt. Är det bättre så? Ska inte verkligheten beskrivas rakt ut istället som många andra gör, nämligen beskrivas indirket och mellan raderna??


Jag har resonerat kring de här frågorna och förstått att det kan finnas en logik bakom att inte skriva sanningen rakt ut utan närma sig det på ett försiktigt sätt. Om man avslöjar sanningen för tidigt hinner den aldrig att mogna och uppnå sitt syfte. Det kan vara en anledning varför ansvarstagande författare i många fall inte bringer klarhet kring många frågor i den värld vi lever i. Andra gånger handlar om det förmodligen att verkligheten är alltför svårsmältbar vars vetskap kan sprida negativa känslor och tankar hos läsarna. En sanning vars vetskap har en negativ konsekvens ska naturligtvis inte sägas. Man ska inte säga sanningen för dess egen skull utan resultatet måste avgöra ifall sanningen ska komma fram eller inte.


Vilka andra sanningar finns det? Det sociala ingenjörskonsten och den fortsatta kampen mot illuminati avstannade naturligtvis inte i och med andra världskriget. Utan den har fortsatt, utvecklingen har gått framåt, insikter har tagits, men vars existens har undertryckts. Om sanningen dessa olika projektens existens uppdagas kommer kanske dess syfte inte uppfyllas eller i alla fall undermineras. Men i mina ögon har de sanningar som jag lyfter fram redan mognat, uppfyllt sitt syfte och är redo att skördas.


För att sammanfatta det hela ska verkligeten komma fram om dess resultatet är positivt. När det gäller det sociala ingenjörskonsten innebär ett positivt resultat en god grogrund för människornas tillvaro och ett kvalitativt och harmoniskt liv för medborgarna. Den positiva sociala ingenjörskonsten har det som målsättning. Denna utveckling är naturligvis inte spikrak utan följas upp målmedvetet och ihärdigt. Det kan vara en sådan långsiktligt utveckling som har startats, kanske i Tyskland i samband med andra världskriget, med snillrika tyska samhällsvetare vars teknik sedan har kopierats och används av resten av världens länder.


En viktig målsättning för sådana tekniker är förmodligen att bekämpa en oresonelig storhetsvannsinne som är lättåtkomlig för den mänskliga konstruktionen. Vi vill gärna känna oss förmer än andra. Vi tillåter oss det så fort det existerar den minsta anledning. Vi tar den chansen och ser till att behålla det föresprånget. Blir vi utmanade är vi beredda att försvara vår självkänsla med alla till buds stående medel.


Stolthet står helt enkelt i motsättning till harmoni och balans. Så fort vi tar chansen att tro att vi är förmer än andra förstör vi balansen, bjuder till kamp och motsättningar. All grogrund för hamoni och utveckling utmanas. Hitler och dess sociala ingenjörer kan ha sett till att lösa det dilemmat genom att i detalj planera andra världskrigets utvecklingen och slutresultat. De hade en svår situation med tanke på vad de hade för handen. Det stolta tyska folket trakaserades från alla håll. Det blir ju automatiskt så. Är du stolt så vill andra se till att du kommer ner på jorden samtidigt som du är motvillig att ge upp din inställning om dig själv. Det måste lösas på ett snyggt sätt och det är här som den kvalificerade sociala ingenjörskonsten kommer in i bilden. Att samhället ger upp de höga tankarna om sig själv samtidigt som dess omgivning slutar att trakassera den. Resultatet av andra världskriget som jag ser det kan ha varit just det. Det tyska folket gav upp sin överdimentionella tankar om sig själv, medan omgivningen så småningom slutade den ihärdiga trakasseringen. Grogrunden var lagt för ett långsiktligt fredligt samvaro.


Det här ambitionen delas inte bara av Hitler och Tyskland utan av alla av jordens länders ifall dess ledare inte är illuminatis agenter och vill sina medborgares väl. Ibland så måste man offra ett grupp, och kanske även sig själv för majoritetetens och framtidens bästa. Andra gånger måste man acceptera lidande för att i det långa löpet få det bästa resultetet.

Ny svensk social app: Mindsneak!